Paijn!
Jag skall vara glad om jag lever i morgon. Har redan jordens träningsvärk..
Jag har tagit uppehåll från träning på grund av sjuklig lathet, och med det så har jag inte kommit igång igen. Alltså har jag inte tränat regelbundet sen i början av sommaren. Då var jag relativt stark och tog jag ca 6 kg biceps och 3-4 kg på triceps, vilket är flugvikter. Axlar och skulderblad ska vi inte ens prata om.
Apropå min för tillfället dåliga fysik så har jag, med tillhörande Idrott-och-hälsa-B-klass paddlat kajak idag, i flera timmar.
Vi hade stundtals medvind förvisso, men också kraftig motvind snett framifrån sista sträckan.
Tänk dig kajaken. Man sitter så gott som på vattenytan. Vågorna vill mosa iväg kajakjäveln åt fel håll. Vågorna rullar med vinden raktmot oss. 9 s/m. Skvätter, stänker över kajaken. I ansiktet.
Tommy paddlade med mig, eller åt mig beroende på hur man ser det. Jag hade ju blivit kvar om jag hade hamnat i en egen kajak, soft.
Jag paddlade inte mycket, men jag paddlade verkligen mer än vad jag orkade.
Nu håller min kropp på att dö. Jag känner det, armarna kommer ge vika först, alldeles straxt. Kan inte sträcka ut dem helt längre, sträcker som satan.
Fatta smärtan imorgon
Laddar med en karta Ipren och ett glas vatten bredvid sängen.
