sunnydays

Sometimes time doesn't heal
No not at all
Just stand still
While we fall
In or out of love again I doubt I'm gonna win you back
When you got eyes like that
It won't let me in
Always looking out

Lot of people spend their time just floating
We were victims together but lonely
You got hungry eyes that just can't look forward
Can't give them enough but we just can't start over
Building with bent nails we're
falling but holding, I don't wanna take up anymore of your time

(8) Jack Johnson säger jag bara! Vilken stjärna  :'D


Jag mår verkligen ruskigt bra!
Jag fick värsta lyckoruset efter gymmet idag, gah helt assoft var de, jag bah gick till bussen från dära, lyssna på skit bra musik å bah tänkte " gaah shitt assÅ vilken bra musik smak jag har!" Det var några pluss grader i luften och jag hade endorfin ända upp i halsen. Vårvindarna var där, och inte nog med det! Det var sånt där sommarsken som jag älskar. Det var ett sådant där sken som heter "Sommarkväll-runt17-och-det-fnns-inga-problem-i-hela-världen-sken"

Jag känner mig liksom as tillfreds med mig själv.
Det känns verkligen som om huvudet sitter där det ska.
Och tankarna tänker de tankarna som jag borde tänka oftare.
Å min kropp mår som mitt sinne mår helt, helt
Alldeles jävla underbart! :D:D

Wehey ! Vi får se om jag är lika glad och taggad till livet imorgonbitti. hope so :}

Vad fa-an rör sig i mitt huvud?

Eller om man vänder på det.
Vad är det som har stannat upp? Vilken skruv har jag tappat?

Min självdisciplin är sjukligt låg just nu, min lathet har tagit över min egen vilja och mina mål.
Jag ser mig själv gå mot fel håll men jag känner ingen ork till en förbättring.

Mitt sinne är förvirrat, huvudet står tomt och kroppen är full med ovissa känslor. Hjärtat i halsen och stress upp till taket. Ångest sköljer över mig mot vart jag än vänder. Känner ingen trygghet... som man bäddar får man ligga.

Mina betyg sjunker genom händerna på mig, min hälsa bryr jag mig inte om. Min gnista och lycka till livet har jag inte sätt på länge.

Solen lyser inte på mig längre och spänningen och glädjen inför morgondagen är borta.

Det är verkligen läge för mig att ta tag i saker och ting. Jag ska sparka på mig själv riktigt-jävla-skit-hårt den här gången. Nu ska jag banne mig visa för mig själv vem det är som bestämmer.

Disciplin, Självdisciplin är Jäävligt viktigt.

Om man inte håller i den själv, vart hamnar man då....



Ta dig i kragen !
Upp och hoppa nu stumpan visa vart skåpet ska stå !

En onykter utvärdering av kvällen då,
först lite bira hos vår otroligt snälla granne, vars namn jag inte minns. Han hade grabbarna över ikväll så dem stör vi förhoppningsvis inte med vår feta musik.

Efter de så hörde jag och Sofie med alla våra tjejkompisar om de ville komma förbi. Men ingen orkade slita tummen ur röven och palla sig hit förutom världens underbaraste Sandra!

Sen på det så kom Antonio och Alex över, två flaskor vin blev det. Seeeeeen så får vi ytligare ett skepp lastat med Dallas och cirkus åtta grabbar över. Tequilan flödar och citronen sprutar med alla party-boys som följde med vår fantastiska, alldeles egna Dallas! Vardagsrummet blev fyllt till brädden av alla varma kroppar som slungades runt på golvet i musikens våld. Jag och Sandra kommer på briljantaste ideén och tar initiativ till att duscha tillsammans. Ensamma trodde vi att vi skulle bli men icke. Fittkavajen bröt sig in och skulle kissa mitt upp i min och Sandras orgie av nakenhet. Han kissar och leavar. Då pundhuvet inet drar med sig dörren och låser så kommer ett annat jävla jon in i badrummet och tar en massa kort! Fy fan vilken låg respekt tänker vi och sprutar ner honom men hårdaste strålen rätt i nyllet. Precis då man tor att droppen har droppat så går en propp på lunch! Hela hyddan blir till en kall grotta, ingen ser ett piss och bittra miner var det gott om, och tur var väll ändå de för då sprang pesten ut ur grottan som panikslagna vårtsvin under bacon order. När alla dragit är det bara Jag, Sulle, Sandra, Antonio och Alex kvar. Elektriker-Antonio Styr strömmen och vardagsrummet fylls nu med två våta idioter, Jag och Sandra står och piskar varandra med vårt plaskblöta hår. Haha, Där med var kalorierna i pizzan förbrända, och Alex drog hem. Sulle och Antonio försvann in i intet, vette fan vart men borta var dem.

Juste lite btw så kom jag på briljantaste groggtipset!

Blåbärssoppa och vodka, helt fantastiskt ifall man uppskattar sagolika soppor!

Mahaaa! Mer soppa på G. Med hopp om livet så ska jag läsa igenom detta imorgon och ändra sannolika stavfel och pinsamheter. Puhuss!

Viktigpetter på praktiken, haha
Jag känner mig fett tuff när jag klyver mina nedfrysta människoceller^^

Imorron ska jag pilla och plocka med dem igen, får se vad för ruliga, farliga, giftiga, monsterexperiment jag drar till med.

Vill jag något, ber jag om det.
Vill du något, blir jag ditt stöd.

Hänför mig.   Var inte "snygg".

Försöker se vad som finns bortom människan, för annars finns det bara du.

Nu är vi, Jag och Sofie färdig installerade här i lägenheten i gubbängen. Jag börjar redan känna mig som hemma.

Igår så hade vi lite folk över, de var trevligt trevligt. Så nu har vi precis städat upp gårdagens rester. Snart ska min mamma komma över med lite grejer till mig.
Sen på de så vet jag inte vad vi ska hitta på. Kanske ska vi plugga lite?

Jag tror inte på ödet. Jag anser att alla handlar av egen vilja, en vilja som är obestämd tills det att valet inträffar.

Bara tanken på ödet tar död på min frihet till att skapa min egen väg. Jag vet inte vilken väg som är min, men den är i alla fall inte förutbestämd.

Nya val och nya möten väntar bakom varje hörn, och varje handling och varje ord riktar vägen mot det som kommer bli ens framtid.

Ikväll hade jag bestämt mig för att ha hemma kväll med mig själv. Jag hade visionen om att jag skulle få somna in framför tvn med någon film som jag redan sätt, jag ville hålla colaflaskan i min högra hand och chokladen i min vänstra. Jag skulle ha ögonen på tvskärmen medans tankarna var ibland molnen.

Men så blir de inte,min glupska bror hade satt i sig allt själv till och med juicen och chipsen!.. Jag blir skitsur och vill inget annat än, slå på honom. Jag gör inte de. Jag går in i mitt rum med tårar i ögonen, slänger mig i sängen och bryter ihop. Efter ett tag kommer jag på mig själv med att jag inte gråter över förlusten av colan och chokladen, jag gråter över andra saker. Sådana saker som jag lagt under ytan. Som jag svalt motvilligt om och om igen. Att jag inte lär mig. De är en gåta. Jag springer in i samma tomhet om och om igen.

Från och med nu, tycker jag att jag borde ha lärt mig. Från och med nu, ska jag inte förvänta mig något från någon. Jag ska inte ta någonting personligt eller förgivet. För i slutändan leder bara mitt förtroende för andra till min egen besvikelse.

Jag är en sån som ljuger för mig själv bara för att få känna en känsla av välbehag och avslappning. Det åskar inuti, men utanpå blåser bara en lätt bris.
Det funkar ett tag, det funkar jävligt bra ett tag, men, när jag är fylld med bortträngda känslor så rinner allt över.

Jag måste sluta tränga bort känslor och problem. Jag ska se verkligheten med de mest kritiska ögonen

och inse vissa saker.

Jag ska dra mig i kragen och sparka-på mig själv. Min rygg är inte rak nog för min stolthet. Ursabursa, jag borde kunna lita på mig själv om någon.

Världen i sig är jävligt vacker. Vacker att se på och betrakta.
Jag får nöja mig där.