sunnydays

I fredags var allt jätte stressigt!

Jag han knappt fixa mig för att alla ringde och smsade mig, och dem jag ville få tag på fick jag inte tag på. Jag hade bokat bord på Café Milano för tio personer i hopp om att alla mina närmaste tjejkompisar ville komma och gratulera mig på min födelsedag. Så blev de ju inte, Sandra som jag hoppades skulle komma säger i sista sekund att hon har fått mongo öga som cpar sig och gör ont, men hon skulle möta upp oss senare när vi rullat ut. Cathrine och Sara kunde inte heller i sista sekund. Sofie kunde inte heller komma för hon var för trött och hade precis vaknat när jag ringde och skulle checka med henne. Hade verkligen velat ha med henne den kvällen, men då vet jag det..
Så från tio bokade platser till sex, inte jätte kul.

Iaf Amanda knackar på hos mig och vi stressar iväg till bussen, jag hade inte hunnit föna eller spreja håret äns. Kände mig ful. När vi var framme vid bussen kom jag på att jag glömt mitt legg, sååå typiskt! SÅ pappa vänder och hämtar det som tur var (puss på pappa), så vi missar självklart bussen. Men det löste sig, vi mötte upp Cassandra och tog en direktbuss så vi han till kungsträdgården den tiden vi hade bestämt och bokat bord. Men när vi gick av bussen i slussen så försöker jag dra upp mina jävla strumpbyxor, men de gick ju sådär -när min jällanagel sprättar upp hela-halva strumpebyxbenet, känner mig ännu fulare. Det är inte kul, hur klumpigt som helst. bajs.stress. skyller mig själv.

Väl framme på restaurangen vibrerar min mobil och säger att snart är batteriet slut. Jag stängde av den för att jag skulle kunna ringa taxi senare. Jag mår faktiskt riktigt dåligt om jag inte har min mobil tillhands hela tiden, men nu hade den slocknat och det var inget mer med det. Förutom att nu kunde jag inte få tag på alla människor vi skulle mött upp senare under kvällen.
Väl framme och alla samlade blev det en jätte lyckad middag. Jag är jätte glad att ni som kom kunde komma det betydde mycket för mig ska ni veta. Maten var jätte god och vi/jag hade jätte trevligt. Det verkade som om ni andra också hade det, hoppas det. :)

Sen efter middagen gled vi tvärs över kungsträdgården till Royal Garden, vi var där straxt innan 23 och det var ganska tomt, musiken var inte jätte kul. Men vi beställde lite drinkar och satt oss i en soffa och snackade lite.

Jag kommer på att juste, Sandra skulle komma, vart är hon, hon har säkert ringt mig 600ggr nu och hatar mig för att jag inte svarar. Johannes ska möta upp oss, vart är han, fa-an. stress. Jessica hade jag velat träffa också, bajs. Kommer ju inte få tag på någon. Handikappad. satan. Mitt sällskap vill dra vidare men jag känner att fan nä, det här är inte roligt längre jag mår fan dåligt av all stress. Nu vill jag åka hem. Cassandra som är världens ängel ringer upp Charlie och ber honom hämta oss, så gullig som han är gör han det. 00:30 åker vi från kungsträdgården hem, asskönt faktiskt.

"Jag och Johannes precis innan jag rymmer ifån mit kalas"

På Lördagen vaknar jag tidigt - lite trött men faktiskt nte bakis för fem öre. (även fast att jag inte hade hade druckit på nästan två månader)

Städar hela huset, duschar, fixar, plockar, städar, leker med min nya dator. -Okej nu lät det som om jag var bäst i världen, men självklart var det så att mamma gjorde det mesta och jag hjälpte till när det behövdes. -Mamma är bäst!

Sen kom släkten! myys, förut så tyckte jag att det var jobbigt att träffa alla relatives, men nu när jag är stor å så så tycker jag faktiskt att det är riktigt mysig! Sitta och prata med farmor om vart hon och farfar träffades och såntdär, det är riktigt härligt. :)

Tack för en fin kväll!

Tack för maten mamma, det var SMASKENS! hah a? fult det lät. Men det var riktigt gott iaf.

Den gjorde jag! haha - bra sofie, bra att du hjälper till