sunnydays

Idag är det precis fyra år sedan min morfar gick bort. Han var en riktigt härlig person, han var alltid så glad och full i liv, precis som min kära mormor. Jag vill ha en karl som han. Rolig, händig, smart, positiv, jätte förstående och duktig på att laga mat var han också. Han har målat tavlor som pryder halva mormors lägenhet - otroligt vackra. Han var bara 60 + , 65 kanske. Det är så orättvist. Han var verkligen hälsan själv. Åt bra, motionerade och levde så som "proffsen" säger att man borde. Det gäller att fylla livet med allt man gillar, inte bara säga det, utan verkligen göra det också. För rätt som det är då ligger man där på dödsbädden och har fått diagnoserad cancer i hela bröstet och har bara tre månader kvar i livet. Livet är kort, de blir jag påmind om titt som tätt av min kära far.
Min pappa är något av en idol i mina ögon. Även fast han är ganska puckad och efter sin tid på vissa grejjor. Men min far ska ni veta han är en sådan ängel när det gäller att besöka gammal släkt, och släckt över huvudtaget, farmors systrar som bor på för taskiga hem. Gamla lumpar polare, grannar och allt annat folk han håller kärt. Han vårdar sina rötter till fullo. Det var han som satt vid morfars säng den kvällen han var tvungen att ta steget vidare. :( Den egenskapen som pappi håller skulle jag också vilja ha. Jag ska ta efter det från honnom, för jag tycker verkligen att det är viktigt. Har bara inte fått tummen ur röven än.