Oboy vilket vackert väder !
Igår blev det jävlig lugnt, jag var i stallet halva kvällen. Hästen var söt men galet feg, men det är ju ganska gulligt det med : )
Sen blev det lite dataspelande och efter de så vare Härren på teppan' på sexan. Det såg jag nästan, Tvn underhåller inte mig längre, men drog i alla fall ner en påse popcorn och ett glas vin, Det var Mmmmmmmmmmmh!
Somnade in ovaggad med tvn på. Jag drömde en skit konstig dröm, som jag vet att jag har drömt förut...
Det är såhär, jag hoppar av en tunnelbana på en station som är helt tom, omålad betong, någon lastpall lutad mot väggen och en jävla massa gångar rakt in i berget. Jag hoppar ner på rälsen och springer mot ljuset i tunnelns slut samma väg som tåget rullade in. Väl ute i ljuset så står jag i en jätte grön barrskog, Marken är täckt med grön fluffig mossa. Solen skiner och det är ljumma vindar i luften. Upp för en backe springer jag, mossan släpper och mina fötter halkar omkring. Jag springer ifrån någon men jag vet inte vem. Springer slalom mellan träden, snubblar, hoppar och jagas.
Efter en stund kommer jag ut på en strand, den lutar brant ner mot vattnet. Solen har gått ner sen länge. Himlen är grå, och stranden är också grå, den är full med gråa runda slipade stenar. Jag ställer mig i vattnet och låter vågorna skölja mina ben. Jag håller blicken på ett träd som har en björns konturer mot den gråmulna himmelen. Björnen rör sig med vinden när det börjar blåsa upp. Den vill säga mig något. Efter en stund så blir vågorna större och strömmarna starkare, jag måste kämpa för att ta mig upp från vattnet, även fast jag knappt hade vatten upp till knäna. Det blir en kamp att slita sig upp från vattnet och klättra upp för stranden.
Jag får hjälp av någon, någon ger mig trygghet för en stund. Jag tror att det är någon från min falilj som hjälper mig, men jag kollade aldrig upp på personens ansikte. Allt blir lite varmare och jag slappnar av för en sekund, jag tror att jag somnar där på stranden, där skogen mötte stenarna. När jag vaknar upp så är baksidan av mina ben täckta med sjötulpaner(sånna där vita vassa månster som växer under bryggor) dem kliar och jag får värsta ångestpaniken. Kan knappt andas, de stryper mig. Då vaknar jag
Då var det skönt att vakna, solen sken in bakom rullgardinen. Fan va härligt tänker jag. Jag kollar på klockan på mobilen om den e lite över nio. Jag sträcker på mig och tänker att Mmmmh, jag behöver inte gå upp förens tio. Men jag går upp i alla, jag är full med energi. Jag väcker min kropp med en joggingtur ut i området. Härligt häärligt, bara ett linne tog jag på mig under skaljackan. Kommer hem med ork kvar i benen och in i duschen, duschar länge.
Och nu är jag här. Jag har precis klätt på mig och målat naglarna och fixat håret.
Ska snart in till stan med tjejjerna.
